Vi har haft en Ukrainsk familj boende, 2 vuxna och 2 barn, i vårt gästhus nu ett år. Helt gratis och inte ens fått bidrag till elen. Vi har räknat ut att Migrationsverket har sparat drygt 400 000kr på att vi har hjälp denna familj. De bor gratis och i och med att de också fått hjälp till jobb så får de inget bidrag. Kalkylen är baserad på uteblivet bidrag och uteblivna boendekostnader.
Mamman får inget bidrag eftersom hon har en anställning. Men den är ju väsentligt bättre än att få ca 61 kr/dag för henne och morfar och 35 kr/dag för barnen – dvs 192 kr/dag i bidrag från Migrationsverket. Vem kan äta mat och köpa hygienprodukter för den summan i ett år?
Bara på Värmdö bor omkring 250 ukrainare hos privatpersoner. Det innebär lågt räknat omkring 25 miljoner inbesparat från Migrationsverket (räknade med min summa dividerad med 4 personer – dvs 100 000 per person). Jag vet inte hur många som bor privat runt om i landet men säkert minst 25 %. Eftersom det finns ca 35000 ukrainare i landet så är 25 % av dem 8 750 personer x 100 000 i besparing blir det 875 miljoner. Och detta finns det ingen som rapporterar om.
Vi är pensionärer och hade annars kunnat hyra ut gästhuset för ca 8-9 000kr/mån plus el. Nu var vår decemberräkning för el 13 000kr. Och inte ett öre till stöd får vi från Migrationsverket eller kommunen.
När kommunen upplåter boende till nyanlända får kommunen en engångssumma på 10 000 kr per person samt ett dagarvode på ca 1 000 kr per dag och person. Skulle det då inte gå att ge något lite till alla oss privata som gör stora insatser? Vår insats blir ju inte bara att ge uppehälle utan att i allt de behöver råd och hjälp med stötta familjen så vi är ju också ett stort socialt stöd.
Vi har t ex ordnat med skola till barnen och sen skjutsat barnen till skolan i ett halvår. Hämtat och skjutsat mamman till möten med Migrationsverket. Sett till att mamman fått hjälp av kyrkan med matpåsar. Tagit med mamman på språkcaféer och liknande så att hennes nätverk med andra ukrainare har vidgats. Vi har haft middagar med familjen och firat allas födelsedagar och helger tillsammans.
Argumentet som man anger är att det inte går att upphandla privata boendeaktörer och att det kan finnas stora risker att flyktingarna utnyttjas till trafficking och liknande. Det är ju i och för sig något man skulle kunna kontrollera med de som är flyktingar – ifall de far illa eller inte. Kanske borde man kontrollera det ändå så att man verkligen inte gynnar dessa hemska krafter som utnyttjar människor.
Vi gör det med hjärtat så jag vill inte ha medlidande. Men när vår familj nu tycker att det belastar oss för mycket och vill ha hjälp så hänvisas de till Norrland. Det kan vi inte gå med på för då förlorar mamman jobbet och barnen tryggheten med skolan och vänner de fått här.
Detta perspektiv tycker jag behöver belysas också nu på årsdagen av kriget. Vi är ju många som stöder privat.
Debatten är så ensidig. Men det är bra att man nu belyser skillnaden med t ex Tysklands mottagande och där ukrainare är välkomna att lära språk och få jobb. Vi följer vår idiotiska strategi att man under asyl ska vara passiv och bara vänta. Det skapar ju problem och psykisk ohälsa. Nu har vår familj inte detta problem eftersom mamman kunde via vårt nätverk få ett deltidsjobb som gör att hon både tjänar lite pengar och kan ta hand om barnen samtidigt.
Nu har ”vår” familj bott här precis ett år och vem vet hur länge detta kommer att pågå. Eftersom vi har etablerat en relation med dem så kan vi ju inte be dem att flytta ut. Vi sitter i en rävsax och myndigheterna tycker att ”vi får skylla oss själva” som tog emot dem. Vem skulle inte gjort det om man har någon slags empati. Skulle vi inte vilja ha hjälp själva ifall någon ockuperade vårt land? Jo självklart – så finns vi där för vår familj. Men myndigheterna gör absolut inget för oss eller för dem – mer än ge dem tillstånd att vara i vårt land.
Med hänsyn till författarens situation har denne valt att inte träda fram med namn.
